Jag vill hem igen, det är allt jag har att säga. Just nu är det min tur att klaga en hel del .. den enda gången jag som jag verkligen mår dåligt är när jag är i skolan. När min fd. "vänner" trycker ner mig utan anledning. Snackar skit, klart att jag snackar skit det gör alla, men jag sitter inte & kallar någon för hora osv om jag inte kan stå för att jag har sagt det efteråt. Att säga att någon har legat med minst tio personer utan att ens ha en aning om vad man pratar om är fan patetiskt ! Jag är trött på den här jävla skiten, alla lärare som tror att dom vet vad ungdomar går igenom, dom kanske vet vad dom gick igenom & jag dömmer ingen, men att säga att höra någon säga att han elelr hon förstår mig utan att ha en aning om någonting, får mig att bli så himla förbannad så det är inte sant.
Jag är trött på att känna mig som den där lilla flickan som jag vart för 8år sedan, jag är växt så himla mycket under alla år, jag är stark jag vet det, men sen har jag en gräns precis som alla andra. Den finns där bakom allting som alla ser utifrån, den finns där bakom mig, inom mig liksom. & alla som gör mina dagar nästintill outhärdliga kommer ha nått dne gränsen inom någon vecka omd et fortsätter som det gör nu & då ger jag upp det här. Byter skola, även om det bara är några månader kvar. Försvinner ifrån lilla Väröbacka, flyttar till Kina vafan som helst !

Det ska bli så himla skönt att börja på gymnasiet efter tio år på den här idiotiska platsen, TIO ÅR. I tio år har ajg levt med samma människor, träffat samma människor varje dag & jag är trött på att se alla ironiska leenden & falska miner. Jag är så himla trött på allting. Men att börja på gymnasiet här kommer inte göra att jag slipper se allting. Jag hade mer än gärna flyttat här ifrån, upp till Uddevalla eller till & med Göteborg hade hjälpt, bara jag hade kommit bort härifrån. Men där är ännu ett preoblem jag har en mamma som bryr sig alldeles för mycket & som inte litar på mig ett skit .. vilket hon kanske inte borde, men ändå .. att se ens barn vara lyckligt är väl en stor önskan eller ? Så har iallafall jag uppfattat det.
Tänk er själva att flytta långt bort ifrån eran hemstad/ort/by där ni har tillbringat 16 hela år & bara komma där ifrån, träffa nya människor, se nya saker & att kunna ta hand om dig själv. Att kunna ta skolan på allvara, vilket jag inte ha gjort på ett & ett halv år, det finns bra anledningar till det också, men ändå. Tänk att få känna den där frihets känslan, att slippa se alla människor varje dag & bara glömma bort dom. Sluta i alla sporter här & börja i nya någon annanstans, få nya vänner. Verkligen börja om ifrån början, starta ett nytt liv.

Jag skulle verkliegn vilja flytta upp till UA, starta om mitt liv ifrån början, plugga & lära mig någonting, träffa nya människor, få nya vänner, spela innebandy & fotboll på en helt annan nivå & sist men inte minst, leva mitt liv tillsammans med John. Att vakna upp bredvid någon som man älskar varje morgon, känslan är bara för underbar. Bara tanken räcker för att jag ska känna allt det där .. allt härligt som mitt liv skulle bestå utav, all lycka.
Men att drömma är väl någonting som man bara gör, ingenting som uppfylls ..